Lisa Körner

om att våga drömma

Publicerad 2016-05-15 22:47:29 i texter,

jag har alltid varit en person med stora drömmar. jag har alltid vågat drömma. våga tänka utanför boxen. jag har också alltid varit väldigt rastlös. att vara fast i samma rutinmönster för länge har aldrig fungerat särskilt bra för mig. jag vill att det ska hända saker. jag vill uppleva mer.
att bo på ett så pass litet ställe som jag faktiskt gör har aldrig varit något problem. det har inte varit ett hinder. man kan drömma precis lika stort iallafall. om inte ännu större. jag trivs här. men jag vill absolut inte vara kvar här för alltid. jag vill ut i världen. samla på mig erfarenheter och minnen. jag vill uppleva saker som jag vet att jag aldrig kommer få uppleva här. för att sedan kunna återvända hem hit. hem till min trygga punkt. landa och ladda med ny energi.
ibland kommer jag på mig själv med att vilja så himla mycket på en och samma gång. mer ofta än sällan får jag stoppa mig själv. drömmarna svävar ut till orealistiska idéer som inte är hållbara. idéer som gång på gång förändras. det kan ske över en dag. från det ena till något helt annat. det bubblar över av saker jag vill hinna med. saker jag vill uppleva. äventyr jag vill genomföra. skolor jag vill plugga på. städer jag vill flytta till. varje dag dyker det upp något nytt i mitt huvud. en ny utbildning som låter intressant. ett nytt land som jag bara måste besöka. och det är så svårt.
det är svårt att vilja så mycket. att drömma så stort. att leva med en konstant beslutsångest. att verkligen aldrig kunna bestämma sig utan att det känns helt rätt.
jag vill inte påbörja något ännu en gång för att tröttna lika fort. jag vill kunna känna att det känns 100% rätt. att jag är där jag bör vara. någonstans där rastlösheten äntligen försvinner. där besluten inte är svåra. där jag känner mig som hemma.
jag kommer aldrig sluta drömma. jag tror att det är viktigt att tillåta sig själv att sväva iväg ibland. att verkligen våga drömma. stort som smått. det spelar ingen roll. sålänge det ger mer än vad det tar. jag tror att man lyckas med mer än vad man tror. genom att vara villig att kämpa för sina drömmar. att kämpa för att nå dit man vill. genom att våga tänka ett steg längre. att våga drömma större än vad man tror är möjligt.
ska man drömma kan man lika gärna drömma stort, ellerhur?

en individs tankar om hälsa

Publicerad 2015-04-11 16:41:00 i texter, träning & hälsa,

Vi har haft som uppgift att skriva en reflektion om ett vårdvetenskapligt begrepp, och jag valde ordet hälsa. Så nu tänkte jag dela med mig av en del av mina tankar och reflektioner till er här. Just för att det är så viktigt!

 

Begreppet hälsa är för mig så mycket mer än vårt fysiska mående, jag tror att en god hälsa till stor del är kopplat till det psykiska måendet. Jag anser att man kan vara fri från diverse sjukdomar men ändå tycka sig ha en dålig hälsa, på samma sätt kan man ha en kronisk eller obotlig sjukdom och ändå känna en god hälsa. Det är något som är upp till den enskilda individen.

Vad jag menar med detta är t.ex. att en person som har haft ett självskadebeteende under flera år inte behöver vara vid dålig hälsa fysiskt eller att man måste uppleva en god psykisk hälsa bara för att man har blivit friskförklarad från t.ex. en ätstörning.

Det finns många olika synonymer till just ordet hälsa, sundhetstillstånd, välbefinnande och friskhet är bara några av dem. Detta visar också på det jag nämnde ovan, att det inte bara är det fysiska som spelar roll.

Idag har begreppet hälsa inte samma innebörd som förr, visst stämmer det att man fortfarande ska känna sig frisk och kry, men nu ska man också äta rätt och motionera för att uppnå till dagens hälsoideal. Vissa människor ser på hälsa som ett mål som hela tiden måste eftersträvas att nå medan vissa ser på det på samma sätt som förr, alltså att så fort man har blivit frisk från en sjukdom har man automatiskt uppnått en god hälsa.

Det här är något som jag har tänkt mycket på, hur medierna matar oss med olika ideal och livsmål, allt för att vi ska nå en bättre hälsa. Men är det verkligen rätt? Uppnår vi verkligen en bättre hälsa bara för att vi promenerar en mil om dagen? Jag ser hälsa som en form utav välmående, mår jag bättre av att motionera dagligen så ska jag väl få göra det, men om jag istället tycker mig uppnå hälsa utan någon motion så kan jag vara vid lika god hälsa för det.  

 

Om vårt kära lilla samhälle bara kunde inse detta också någongång så skulle ju allt bli enklare. ellerhur?

KÄRA LILLA TONÅRING

Publicerad 2015-03-23 21:15:00 i texter,

hittade detta bland alla delningar på facebook och det är fan den bästa jävla skiten jag läst, LÄS, ta in, förstå!!! 

"Kära lilla tonåring, du som har några år kvar.
   Trots djungeln av intryck och känslostormar och självförakt och droppar av eufori, så vet du någonstans vad som känns rätt och vad som känns fel, långt ner i magtrakten.
   Du behöver inte gå på de absolut coolaste festerna. Faktiskt så behöver du inte festa överhuvudtaget. Du behöver inte hänga med de allra populäraste kidsen. Du behöver inte köpa svindyra kläder för att vara någon. Du behöver inte dricka latte om du inte tycker att det är gott. Du behöver inte hetsa med sex, det händer när det händer. Jag vet hur förbjudet det känns att ligga hemma i sängen en fredagskväll utan några planer, men om det är det du känner för så är det inget fel i det. Jag lovar, samtliga av dina vänner har haft samma ångest över att helt plötsligt ”inte ha något liv” bara för att kvällen inte innehåller fest eller filmkväll. En fruktansvärt onödig ångest. Chilla för fan. Det är det bästa som finns.
   Var annorlunda om du vill, och försök att stå ut med idioterna som är rädda för ditt mod. Du är inte fel. Du kommer att segra i slutet.
   Vad folk tycker, det är inte det allra viktigaste. Du behöver inte förändra allt vad du är för att passa in i mallen som den perfekta tonåringen.
   Jag minns hur det kändes att radera delar av mig själv. Hur det kändes att hata det jag hörde komma ur min egen mun, mitt tonfall och mina ord. Att ingenting blev rätt, aldrig någonsin, eftersom hela jag tydligen var fel. Jag kunde försöka radera och förinta och kanske tillslut bli lite mer som alla andra var, men allt som fyllde mig då var ångesten över att jag bara var något av värde om jag var allt annat än den jag föddes till att vara. 
   Jag vet att det är problematiskt att säga till dig att vara dig själv. För det är lite det som är grejen med att vara 13, 14, 15, 16 år. Du har absolut inte den blekaste aning om vem du är när du är dig själv. Jag minns en känsla av totalt tomhet. Det var som att allt hade försvunnit. Som att jag var tvungen att börja om från noll igen. Känner du igen dig? 
   Det är jobbigt som fan, men det går över. Du är en degklump som sakta formas allt eftersom tiden går. 
   Håll ut.
   Du greppar efter någon typ av identitet genom att prova nya saker alternativt genom att desperat hålla fast vid det som är barndomen eller både och på samma gång. Det är okej. Du kommer att göra dumma saker, saker som du kommer att ångra grovt, men i slutet så kommer det att forma dig till något bättre. Jag tar mig rätten att säga att du är lite vilsen, även fast du kanske inte känner av det eftersom du inte vet hur det känns att vara trygg. Och det kan ingen döma dig för. 
   Ställ krav på vuxna. Lyssna på vad de har att säga, men lita inte blint på vad de säger. En dag kommer du att inse att de är precis lika sårbara som du själv.
   Drick inte vodka. Drick cider och vin och öl om du tänker dricka. Men inte vodka. Och låt bli ciggen, för i helvete. Du är smartare än så. 
   Ge fan i kroppsideal. Om din röv kan skita är den perfekt. Om din mun kan äta är den topnotch. Alla modeller ni ser överallt, de är aliens. Det är så få så få så få människor som ser ut just så. Och det ligger en jävla massa jobb bakom det.
   Leta inte efter någon att bli kär i. När du blir kär så blir du kär och då kan du inte styra över det. Att ha en partner är inte lika med att vara ”lyckad”. Man kan vara sjukt jävla nöjd med både livet och sig själv ändå. 
   Skolan är bra för många men inte för alla. Gör det bästa du kan och oavsett hur det går så ska du inte låta den knäcka dig. För skolan är inte allt. Du behöver inte göra kometkarriär när du är 17 år. 
   Var barn så länge du kan, du hinner vara vuxen. 
   Ibland gör livet ont. Jag vet det. Men det går över. Jag lovar att det går över. 
   För en dag, kära lilla tonåring, kommer du att vara trygg igen."

AV: JONNA FYHR


Om

Min profilbild

Lisa, 20 år, bosatt i en liten ort i Småland men har ett hjärta som tillhör Stockholm. Lever för Håkan Hellström, stora te-koppar, mina syskonbarn, musik, att dansa på fullproppade konserter och att resa runt och upptäcka nya platser i världen. Drömmer om framtidens alla äventyr samtidigt som jag försöker få ut det mesta av livet som 20-åring, och jag trivs med det.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela