Lisa Körner

när jag tittar tillbaka på min gymnasietid finns det faktiskt inte så jättemycket jag ångrar. jag har fått så oerhört underbara vänner som jag kommer sakna så mycket och jag har lärt mig så extremt mycket påvägen. inte bara sånt man lär sig i skolbänken, utan större, viktigare saker också. 

bland annat att man måste kämpa för stt lyckas, att saker och ting kan vara värt hårt slit. vi 95or på vimmerby gymnasium har många gånger känt att allt har varit hopplöst, att ingen har lyssnat på oss. men vi valde att inte acceptera det, vi valde att kämpa för våra åsikter. och vet ni? vi har faktiskt lyckats. kanske inte med allt, men de kamper som har varit viktigast för oss har vi faktiskt vunnit. så nu kan vi stå där på A-husets trapp med mössorna på, lyckligare än någonsin förut, och veta att vi faktiskt gjorde allt som stod i vår makt. att vi lyckades. att vi är så jävla bra. 

något annat jag har tänkt på under mina tre år i vimmerby är hur svårt det faktiskt kan vara att inte bo och plugga i samma ort. nu är det visserligen inte alls särskilt långt emellan men det har räckt. räckt för att lätt känna sig utanför. för att känna att man missar så mycket bara för att man inte kan ta sig in till stan. man kan inte göra spontana grejer med sina klasskompisar. blir lätt bortglömd och inte tillfrågad. "för du bor ju inte här så tänkte att du ändå inte ville åka in hit." den frasen har nu följt mig under tre års tid. jag har blivit van vid att inte alltid bli tillfrågad. att få reda på saker mina kompisar gjort i efterhand. bara för att jag inte bor i samma ort som dom. det har inte heller varit lätt. nästan alla i min nuvarande kompiskrets bor ju faktiskt i vimmerby vilket gör att jag ofta missar roliga händelser. tanken på att byta till hultsfreds gymnasium har slagit mig så många gånger under åren som gått, men ändå har det funnits något som varje gång har hållit mig kvar. något som har gjort att jag valt att stanna. det är jag glad över idag.

trots allt är jag faktiskt glad över att jag valde vimmerby gymnasium. inte för själva skolans eller lärarnas skull, utan för alla underbara människor jag har fått chansen att möta under mina tre år. för allt roligt jag faktiskt har varit med om. 

att det nu bara är tre veckor kvar av de tre bästa åren i mitt liv känns lite sorgligt. men att få spendera dom med mina favoriter är ju underbart. så trots alla upp och nedgångar under åren är jag faktiskt stolt, stolt över allt som vi har åstadkommit. stolt över oss som snart står där med mössan på huvudet. stolt över att jag faktiskt inte har gett upp och hoppat av när allt har känts helt hopplöst. jag är stolt över mig själv.